Åh, äntligen blev det November! Nu kan man snart jula till det på riktigt! Idag ska jag skriva ner alla projekt jag har att göra och all bakning så att inget glöms. Det blir en riktigt myshelg denna kommande helg!

Alla systrar med respektive ska ut och äta imorgon och sen gå på bio, på Lördag ska vi alla åka till Ullared och tråna över julsaker och på Söndag fyller systrarna år och det blir det födelsedags-fika hos oss! Jag tänkte prova några jul-kakor då, ett perfekt tillfälle! Jag tänkte prova att göra Juliga dumle-kakor, hallongrottor och brownies!

 

 

Varje jul har vi en tradition att varje syster håller i en adventsfika (vi är tre systrar). Det är alltid lika mysigt! Ett perfekt tillfälle att träffas, mysa, planera julen och äta gott! Här har vi en av våra gatherings från förra julen när vi träffades hos min ena syster och bland annat tittade på Ensam Hemma :)

 

 

Längtar! Nu får julen gärna smyga in!

 

Usch, vilken förkylning jag har åkt på! Feber, ont i kroppen och bomull i huvudet...

 

Tur att jag köpte pepparkakor och julmust häromdagen! :) Jag testade de nya pepparkakorna med choklad. ÅH, vad GODA dom var för en choklad-tok som jag! Helt klart mina favoriter! Den första klunken julmust måste vara den bästa känslan på hela året. Det känns som att hela livets jular forsar genom kroppen och man blir sådär varm och julmysig inombords!

 

 

Åh, jag kommer såväl ihåg min och Caners första jul. Det var den bästa i mitt liv. Inte nog med att det var den finaste tiden på året, jag fick dela den med min andra halva också.

Vi pendlade nämligen i åratal varje månad till varandra, Turkiet-Sverige, Sverige-Turkiet. Vi levde för dom blott två dagar varje månad som vi återförenades för att sedan igen genomlida ännu ett tårfyllt farväl. Man vande sig aldrig vid att vara ifrån varandra, vid tårarna, vid smärtan. Det gjorde lika ont varje gång att vinka farväl genom tårarna på flygplatsen. Vi pussas och jag går 2 steg, jag vänder mig om och går tillbaka, samma sak återupprepas 10ggr innan jag måste springa till planet. Ett plan som snart skulle ge oss 3000mil i avstånd igen, som skulle dela oss i två olika tidzoner, två olika länder igen.  Man kunde aldrig vara riktigt genuint lycklig över att återförenas. För varje minut som gick var ännu en minut närmre ännu ett avsked.

 

 

Den första julen vi delade var 2007. Den var så fin. Caner visste inte mycket om julen mer än det han sett i filmer och vi försökte så gott vi kunde skapa egna nya minnen och traditioner på dom korta dagarna vi hade. Det snöade jätte mycket till Caners stora lycka. Vi lyste upp hela lägenheten med ljus, drack te varje kväll, vi köpte en liten liten gran på torget för att pryda vår lilla etta med, vi pyntade den till julmusik, åt julmat hemma hos pappa i snökaoset som rådde utanför.

Den var så fin den julen och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta... Att ha de finaste människorna i mitt liv samlade på ett och samma ställe under den finaste tiden på året...

 

 

Jag tänkte bara köra en liten snabb presentation av mig. Jag är ju ny på julbloggar.se men jag har läst alla era bloggar i några år. Det är så kul att se att ni kommer tillbaka alla år och delar med er av era tips!

Jag heter Liza, bor i Malmö med min fina man. Jag är 29år och total dyrkar julen! Vet faktiskt inte varför eller hur det blev så. Barndomsjularna var alltid perfekta och det spelades, glittrades och lyste i varje vrå i vårt hem (kanske lite för mkt när jag tänker efter idag :) ) Vi är en stor och tokig familj med 6 syskon så det blev aldrig en lugn stund på juldagarna. Jag antar att den känslan började i unga år. Julmånaden var den mysigaste och varmaste tiden på hela året.

 

Redan som liten förvandlade jag mitt rum till ett tomteland. Det tejpades (till mammas suckar) upp ljusslingor över allt i hela rummet, på väggar, runt garderoben och runt sängen. Min tvbänk blev ett tomteland med en stor lysande kyrka i mitten, ett kilo bomull på marken och en massa stickade tomtar runt om. Jag klistrade på handklippta tomteluvor i papp och satte på alla mina tuffa (?) planscher (ja, ni hör ju hur tokig jag var) och jag började på pianolektioner enbart för att lära mig att spela jullåtar.

 

Som tur är har jag lugnat mig med åren, det blir inga tomteland längre, inget bomull på tvbänken och ljusslingorna hänger bara i granen men längtan och kärleken över denna tid på året är fortfarande lika stark.

 

Jag träffade min man i Turkiet för fem år sedan och för ca 2år sedan flyttade han till Sverige. Utan att veta kulturen och språket kastades han in i det nya livet. Jag håller på att omvandla honom, sakta men säkert. Han vet ju inte vad normalt är när det kommer till julfirande och så jultokig som jag är, är ju aaaalla :) 

 

Med denna blogg tänkte jag tipsa på pyssel, mat, bak och delge min syn på julen och skriva ut den längtan till December månad som jag bär.

 

Ja, det gjorde den nu i  helgen... Jag, systrarna och min man åkte till min systers sambos familjs (?) sommarstuga som är på Bryggholmen utanför Enköping. Den ligger på en liten liten ö som man måste ta en båt ut till. Väl där är skogen så otroligt vacker och hade det bara varit lite mer vinter så hade julkänslan tagit över mig! Inne i stugan finns en öppenspis vilket spädde på julkänslan ytterligare... Åh, vad jag längtar till jul!

 

Det är något magiskt över julen. Den där känslan man får vid första clementin-doften, första jullåten, av julljusen som tänds på morgonen, av planeringen till den stora dagen, ja, tänk om man kunde fylla alla 365dagar om året med den varma fina känslan...

 

Efter att ha läst på julbloggar i många år tänkte jag att det var dags för mig att börja också! 

 

 

Jag är julgalen och med en nyinflyttad man från Turkiet finns det ingen som kan säga vad som är normalt eller inte :) Så här jultokiga är ju aaaalla ;)

 

Kram Liza